12 Det går mig så illa, att jag är en stor försmädelse vorden minom grannom, och en styggelse minom kändom; de som mig se på gatone, de fly för mig.
13 Jag är förgäten af hjertat, såsom en döder; jag är vorden såsom ett sönderslaget kärile.
14 Ty månge försmäda mig illa, så att hvar man skyr vid mig; de rådslå med hvarannan om mig, och akta taga mig lifvet bort.
15 Men jag, Herre, hoppas uppå dig, och säger: Du äst min Gud.
16 Min tid står i dina händer; hjelp mig utu mina fiendars hand, och ifrå dem som mig förfölja.
17 Låt ditt ansigte lysa öfver din tjenare; hjelp mig genom dina godhet.
18 Herre, låt mig icke till skam varda, ty jag åkallar dig; de ogudaktige varde till skam, och tystade i helvete.