15 Men jag, Herre, hoppas uppå dig, och säger: Du äst min Gud.
16 Min tid står i dina händer; hjelp mig utu mina fiendars hand, och ifrå dem som mig förfölja.
17 Låt ditt ansigte lysa öfver din tjenare; hjelp mig genom dina godhet.
18 Herre, låt mig icke till skam varda, ty jag åkallar dig; de ogudaktige varde till skam, och tystade i helvete.
19 Tystne de falske munnar, som tala emot den rättfärdiga hårdeliga, högmodiga och hånliga.
20 Huru stor är din godhet, den du dem, som dig frukta, bevarat hafver; och bevisar dem, som trösta uppå dig, inför menniskors barn!
21 Du förgömmer dem hemliga när dig för hvars mans trug; du förskyler dem i hyddone för de trätosamma tungor.