3 Böj din öron till mig, hasteliga hjelp mig; var mig en stark klippa och en borg, att du hjelper mig.
4 Ty du äst min klippa och min borg; att du dock för ditt Namns skull mig leda och föra ville;
5 Att du ville draga mig utu nätet, som de för mig ställt hafva; ty du äst min starkhet.
6 Uti dina händer befaller jag min anda; du hafver mig förlöst, Herre, du trofaste Gud.
7 Jag hatar dem som hålla uppå lösaktiga läro; men jag hoppas till Herran.
8 Jag fröjdar mig, och är glad öfver dina godhet; att du anser mitt elände, och känner mina själ i nödene.
9 Och du öfvergifver mig icke uti fiendans händer; du sätter mina fötter uppå vidt rum.