21 Och gapa med sin mun vidt upp emot mig, och säga: Så, så, det se vi gerna.
22 Herre, du ser det, tig icke. Herre, var icke långt borto ifrå mig.
23 Uppväck dig, och vaka upp till min rätt, och till mina sak, min Gud och Herre.
24 Herre, min Gud, döm mig efter dina rättfärdighet, att de icke skola glädja sig öfver mig.
25 Låt dem icke säga i sin hjerta: Så, så, det ville vi. Låt dem icke säga: Vi hafve uppsvulgit honom.
26 Skämme sig, och till blygd varde, alle de som glädja sig öfver min ofärd. Varde med blygd och skam iklädde de som berömma sig emot mig.
27 Berömme och glädje sig de som mig unna, att jag behåller rätt; och alltid säge: Lofvad vare Herren högeliga, den sinom tjenare godt vill.