4 Herren skall vederqvicka honom på hans sotesäng; du hjelper honom ifrån alla hans krankhet.
5 Jag sade: Herre, var mig nådelig; hela mina själ, ty jag hafver syndat emot dig.
6 Mine ovänner talade ondt emot mig: När kan han dö, och hans namn förgås?
7 De komma till att skåda, och menat dock intet af hjertat; utan söka något, det de lasta måga, gå bort och förat ut.
8 Alle de som mig hata, tassla tillhopa emot mig, och tänka ondt öfver mig.
9 De hafva beslutit ett skalkastycke öfver mig: När han ligger, skall han intet uppstå igen.
10 Och min vän, den jag mig betrodde, den mitt bröd åt, trampade mig under fötterna.