6 Dagliga strida de emot min ord; alle deras tankar äro, att de må göra mig ondt.
7 De hålla tillhopa, och vakta, och taga vara uppå mina hälar, huru de mina själ gripa måga.
8 Hvad de ondt göra, det är allaredo tillgifvet (säga de). Gud störte sådana menniskor neder utan alla nåde.
9 Räkna min flykt; fatta mina tårar uti din lägel; utan tvifvel räknar du dem.
10 Då måste mina fiender tillbakavända. När jag ropar, förmärker jag, att du min Gud äst.
11 Jag vill prisa Guds ord; Herrans ord vill jag prisa.
12 Uppå Gud hoppas jag, och fruktar mig intet; hvad kunna menniskor göra mig?