8 Hvad de ondt göra, det är allaredo tillgifvet (säga de). Gud störte sådana menniskor neder utan alla nåde.
9 Räkna min flykt; fatta mina tårar uti din lägel; utan tvifvel räknar du dem.
10 Då måste mina fiender tillbakavända. När jag ropar, förmärker jag, att du min Gud äst.
11 Jag vill prisa Guds ord; Herrans ord vill jag prisa.
12 Uppå Gud hoppas jag, och fruktar mig intet; hvad kunna menniskor göra mig?
13 Jag hafver gjort dig löfte, Gud, att jag dig tacka vill. Ty du hafver frälst mina själ ifrå döden, mina fötter ifrå fall; att jag må vandra för Gudi uti de lefvandes ljuse.