4 Ty din godhet är bättre än lif. Mine läppar prisa dig.
5 Der ville jag gerna lofva dig i mina lifsdagar, och upplyfta mina händer, i ditt Namn.
6 Det vore mins hjertas fröjd och lust, då jag dig med gladom mun lofva skulle.
7 När jag mig i säng lägger, så tänker jag uppå dig; när jag uppvaknar, så talar jag om dig.
8 Ty du äst min hjelpare, och under dina vingars skugga vill jag fröjda mig.
9 Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.
10 Men de stå efter mina själ, till att öfverfalla mig; de måste under jordena nederfara.