7 När jag mig i säng lägger, så tänker jag uppå dig; när jag uppvaknar, så talar jag om dig.
8 Ty du äst min hjelpare, och under dina vingars skugga vill jag fröjda mig.
9 Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.
10 Men de stå efter mina själ, till att öfverfalla mig; de måste under jordena nederfara.
11 De måste falla i svärd, och räfvomen till lott blifva. Men Konungen fröjdar sig i Gudi; den vid honom svär, han skall prisad varda; ty de lögnmunnar skola tillstoppade varda.