4 Vår missgerning trycker oss hardeliga. Förlåt oss våra synder.
5 Säll är den du utväljer, och hafver honom till dig, att han skall bo i dina gårdar; han hafver en rik tröst af ditt hus, det helga templet.
6 Hör oss, efter den underliga rättfärdigheten, Gud vår salighet; du, som äst allas hopp, på jordene, och fjerran på hafvet.
7 Du, som bergen stadig gör i sine kraft, och begjordad äst med magt;
8 Du, som stillar hafsens fräsande, dess böljors fräsande, och folks buller;
9 Att de, som vid de landsändar bo, skola förskräcka sig för din tecken; du gläder allt det som röres, både om morgon och om afton.
10 Du besöker landet, och vattnar det, och gör det mycket rikt; Guds källa hafver vatten tillfyllest; du låter dess korn väl trifvas; ty alltså brukar du landet.