Psaltaren 106 SFB15

Guds nådegärningar och Israels otro

1 Halleluja! Tacka Herren, för han är god,evig är hans nåd.

2 Vem kan beskriva Herrens väldiga gärningaroch förkunna allt hans lov?

3 Saliga är de som följer det rätta, som alltid handlar rättfärdigt.

4 Tänk på mig, Herre, efter din nåd mot ditt folk,kom till mig med din frälsning,

5 så att jag får se dina utvaldas lycka, dela ditt folks glädjeoch berömma mig med din arvedel.

6 Vi har syndat som våra fäder,vi har gjort fel,vi har varit ogudaktiga.

7 Våra fäder i Egypten tog inte lärdom av dina under,de tänkte inte pådina många nådegärningarutan gjorde uppror vid havet,vid Röda havet.

8 Men han frälste demför sitt namns skull,för att göra sin makt känd.

9 Han talade strängt till Röda havet och det blev torrt,han förde dem genom djupensom i en öken.

10 Han frälste dem från motståndarens handoch befriade demfrån fiendens grepp.

11 Vattnet täckte deras fiender, inte en enda av dem blev kvar.

12 Då trodde de hans ord och sjöng hans lov.

13 Men snart glömde dehans gärningar,de väntade inte på hans råd.

14 De greps av begär i öknen och frestade Gud i ödemarken.

15 Han gav dem vad de begärde, men sände tärande sjukdomi deras själ.

16 De fylldes av avundmot Mose i lägretoch mot Aron, Herrens helige.

17 Men jorden öppnade sig och slukade Datan,den begravde Abirams grupp.

18 Eld slog upp i deras grupp, lågorna brände de gudlösa.

19 De gjorde en kalv vid Horeboch tillbad en avgudabild,

20 de bytte bort sin härlighet mot bilden av en tjursom äter gräs.

21 De glömde Gud, sin Frälsare, som gjort väldiga ting i Egypten,

22 underbara verk i Hams land, förunderliga gärningarvid Röda havet.

23 Han hotade att förgöra dem, men Mose, hans utvalde,ställde sig i vägenför att vända bort hans vredefrån att fördärva dem.

24 De föraktade det ljuvliga landet,de trodde inte hans ord.

25 De klagade i sina tält och lyssnade intetill Herrens röst.

26 Då lyfte han sin hand mot dem och svor att låta dem falla i öknen,

27 att låta deras barn falla bland hednafolkenoch spridas ut i länderna.

28 De band sig till Baal-Peoroch åt av offren till de döda,

29 de väckte Guds vrede med sina gärningaroch en hemsökelse bröt utbland dem.

30 Men Pinechas steg fram och skipade rätt,och hemsökelsen hejdades.

31 Det räknades honom till rättfärdighetfrån släkte till släkte, för evig tid.

32 De väckte hans vredevid Meribas vattenoch Mose fick lida för deras skull,

33 för de trotsade hans ande så att tanklösa ordkom över hans läppar.

34 De förgjorde inte folkensom Herren befallt dem,

35 de beblandade sig med hednafolkenoch lärde sig deras gärningar.

36 De tjänade deras avgudar, och dessa blev en snara för dem.

37 De offrade sina söner och döttrar åt onda andar,

38 de spillde oskyldigt blod, sina söners och döttrars blodsom de offrade åtKanaans avgudarså att landet vanhelgades av blodet.

39 De blev orena genom sina gärningar och var trolösa i allt de gjorde.

40 Då upptändes Herrens vredemot hans folk,och han avskydde sin arvedel.

41 Han gav dem i hednafolkens hand,och de som hatade demfick härska över dem.

42 Deras fiender förtryckte dem, de kuvades under deras hand.

43 Han räddade dem gång på gång, men de var upproriskai sina planeroch sjönk allt djuparegenom sin synd.

44 Men han såg till dem i deras nödnär han hörde deras rop,

45 han tänkte på sitt förbund med dem och förbarmade sigför sin stora nåds skull.

46 Han lät dem finna barmhärtighet hos alla som fört dem borti fångenskap.

47 Fräls oss, Herre vår Gud,och samla oss från hednafolken,så att vi får prisa ditt heliga namnoch ha vår ära i att lova dig.