1 Hämndens Gud, Herre, hämndens Gud, visa dig!
2 Res dig, du jordens domare, ge de stolta vad de förtjänar!
3 Hur länge ska de gudlösa, Herre, hur länge ska de gudlösatriumfera?
4 Deras tal flödar av fräckhet, alla förbrytare förhäver sig.
5 Herre, de krossar ditt folk, de förtrycker din arvedel,
6 de dödar änkor och främlingar och mördar de faderlösa,
7 och de säger: "Herren ser det inte,Jakobs Gud märker det inte."
8 Fatta, ni oförnuftiga bland folket!Dårar, när ska ni bli kloka?
9 Han som har planterat örat, skulle han inte höra?Han som format ögat,skulle han inte se?
10 Han som fostrar folken, skulle han inte straffa,han som lär människan förstånd?
11 Herren känner människornas tankar,han vet att de är tomhet.
12 Salig är den som du, Herre,fostrar och lär från din lag
13 för att ge honom ro från onda dagartills graven är grävdför de gudlösa.
14 Herren förskjuter inte sitt folk, han överger inte sin arvedel.
15 Rättvisa ska åter gälla i rätten, och alla som har ärliga hjärtanska följa den.
16 Vem står upp för mig mot de onda?Vem hjälper mig mot förbrytarna?
17 Om inte Herren var min hjälp skulle min själ snart bo i det tysta.
18 När jag säger: "Min fot vacklar", då är din nåd mitt stöd, Herre.
19 När mitt inre är fullt av bekymmer, då gläder din tröst min själ.
20 Kan en orättfärdig domstolha gemenskap med dig,en som gör orätt i lagens namn,
21 som angriper en rättfärdig själ och fördömer oskyldigt blod?
22 Men Herren har blivit min borg, min Gud är min tillflykts klippa.
23 Han låter deras brott drabba dem själva,han förgör demför deras ondska.Herren vår Gudska förgöra dem.