17 Han älskade förbannelse och den drabbade honom,han ville inte ha välsignelseoch den flydde från honom.
18 Han bar förbannelse som sin dräkt, och den trängde insom vatten i hans inreoch som olja i hans ben.
19 Låt den bli som hans mantel att svepa sig i,som ett bälte att ständigtspänna om sig.
20 Detta är mina anklagares lön från Herren,till dem som talar ont mot min själ.
21 Men du, Herre min Herre,hjälp mig för ditt namns skull!Din nåd är god, rädda mig,
22 för jag är svag och fattig, mitt hjärta är genomborrati mitt inre.
23 Jag försvinner som skuggan om kvällen,jag skakas bort som en gräshoppa.