7 Jag sade i min trygghet:"Jag ska aldrig vackla."
8 Herre, i din nåd gav du styrka åt mitt berg,men du dolde ditt ansikteoch jag blev förskräckt.
9 Till dig, Herre, ropade jag, till Herren bad jag om nåd:
10 Vad vinner du på mitt blod, på att jag går ner i graven?Kan stoftet tacka dig?Kan det förkunna din trofasthet?
11 Hör, Herre, och förbarma dig över mig!Herre, var min hjälpare!
12 Du förvandlade min klagan till dans,du lossade min sorgdräktoch klädde mig i glädje.
13 Därför ska min ära sjunga till dig utan att tystna.Herre min Gud,jag vill tacka dig för evigt.