2 Jag sade:"Jag ska akta migför att synda med min tunga,jag ska sätta lås för min munså länge den gudlöseär framför mig."
3 Jag blev stum och tyst, jag höll inne även med det goda,och min plåga blev allt värre.
4 Mitt hjärta brann inom mig, medan jag grubbladebrann det som en eld.Då talade jag med min tunga:
5 Herre, lär mig förstå mitt slut, att mina dagar har en gräns,så att jag inser hur förgängligjag är.
6 Som en handsbredd har du gjort mina dagar,min livslängd är som ingentinginför dig.Alla människor är bara en vindpust,hur säkra de än står. Sela
7 Som en skuggbildvandrar människan omkring,oroar sig till ingen nytta,samlar på högoch vet inte vem som får det.
8 Men vad hoppas jag nu på, Herre?Till dig står mitt hopp.