13 Det är inte en fiende som hånar mig,det kunde jag bära.Det är inte min ovänsom förhäver sig mot mig,för honom kunde jaggömma mig.
14 Nej, det är du, min like, min vän och förtrogne –
15 vi som levde i ljuvlig förtrolighet, vi som gick till Guds husi högtidsskaran!
16 Låt döden drabba dem, låt dem gå levande neri dödsriket,för ondskan råder i deras boning,mitt ibland dem.
17 Men jag ropar till Gud,och Herren ska frälsa mig.
18 Afton, morgon och middag vill jag sucka och klaga,och han ska höra min röst.
19 Han friköper min själ och fredar migså att de inte kan närma sig,för det är mångasom är emot mig.