8 För din skull får jag utstå hån, vanära täcker mitt ansikte.
9 Jag har blivit en främling för mina bröder,främmande för min mors barn.
10 Brinnande iver för ditt hus har förtärt mig,dina smädares smädelserföll över mig.
11 Jag grät i min själ och fastade,men det blev jag hånad för.
12 Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev ett ordspråk för dem.
13 De som sitter i porten pratar om mig,drinkare gör visor om mig.
14 Men jag bär min böntill dig, Herre, i nådens tid.Gud, svara mig i din stora godhet,i din frälsande trofasthet!