13 Känner man dina under i mörkret, din rättfärdighet i glömskans land?
14 Men jag ropar till dig, Herre,om morgonen möter dig min bön.
15 Varför, Herre, förkastar du min själ?Varför döljer duditt ansikte för mig?
16 Plågad är jag och döende från min ungdom,jag bär förskräckelser från digoch förtvivlar.
17 Din vredes lågor sveper över mig, dina fasor förgör mig.
18 Ständigt omsluter de mig som vatten,omringar mig helt och hållet.
19 Mina nära och kära har du fjärmat från mig.I mina förtrognas ställehar jag bara mörker.