1 Medan Apollos var i Korinth kom Paulus efter sin resa genom inlandet till Efesos. Där träffade han några lärjungar
2 och frågade dem om de hade fått helig ande när de kom till tro. De svarade: »Vi har inte ens hört att det finns någon helig ande.« —
3 »Vilket dop blev ni då döpta med?« frågade Paulus, och de svarade: »Johannes-dopet.«
4 Paulus sade: »Johannes dop var ett omvändelsedop, och han uppmanade folket att tro på den som skulle komma efter honom, det vill säga Jesus.«
5 Då lät de döpa sig i herren Jesu namn.
6 Och när Paulus lade sina händer på dem kom den heliga anden över dem, och de talade med tungor och profeterade.
7 Tillsammans var det väl tolv män.
8 I synagogan talade Paulus under tre månader öppet och fritt och sökte övertyga dem om Guds rike.
9 Men en del var oemottagliga och ville inte tro utan smädade Vägen inför alla de närvarande. Då vände han dem ryggen och höll också sina lärjungar därifrån. I stället talade han dagligen i Tyrannos föreläsningssal.
10 Detta pågick i två års tid, så att alla i Asien, både judar och greker, fick höra ordet om Herren.
11 Gud gjorde märkliga under genom Paulus;
12 man tog till och med dukar och plagg som hade varit i beröring med hans kropp och lade dem på de sjuka, och då blev de kvitt sina sjukdomar, och de onda andarna lämnade dem.
13 Några kringvandrande judiska andeutdrivare tog sig också för att uttala herren Jesu namn över sådana som hade onda andar. De sade: »Jag besvär er vid den Jesus som Paulus förkunnar.«
14 Så gjorde sju söner till en viss Skeuas, en judisk överstepräst.
15 Men den onda anden svarade dem: »Jesus känner jag till, och vem Paulus är vet jag, men vilka är ni?«
16 Och mannen som hade den onda anden i sig for på dem, övermannade dem alla och tilltygade dem så illa att de måste fly ut ur huset, nakna och blodiga.
17 Detta blev känt i hela Efesos bland både judar och greker, och alla greps av fruktan, och herren Jesu namn blev ärat.
18 Många som hade blivit troende kom och bekände öppet vad de hade ägnat sig åt,
19 och åtskilliga av dem som bedrivit trolldom samlade ihop sina böcker och brände dem offentligt. Man beräknade deras värde och kom fram till 50 000 silverdrachmer.
20 Så fick ordet genom Herrens kraft ökad framgång och styrka.
21 Efter alla dessa händelser bestämde sig Paulus för att över Makedonien och Achaia fara till Jerusalem: »Och sedan jag varit där måste jag också besöka Rom«, sade han.
22 Emellertid sände han två av sina medhjälpare, Timotheos och Erastos, till Makedonien och stannade själv kvar en tid i Asien.
23 Men just vid den tiden blev det ett allvarligt upplopp med anledning av Vägen.
24 En silversmed som hette Demetrios tillverkade artemistempel av silver och skaffade därmed hantverkarna avsevärda inkomster.
25 Nu kallade han samman dem och andra som hade samma slags sysselsättning och sade: »Ni vet att vi har den här verksamheten att tacka för vårt välstånd.
26 Men nu både ser och hör ni att den där Paulus har fått en mängd människor att ändra sig, inte bara här i Efesos utan i nästan hela Asien, när han säger att gudar som vi gör med våra händer inte är några gudar.
27 Det är inte bara vårt hantverk som riskerar att få dåligt rykte, vi kan också befara att vår höga gudinna Artemis tempel mister sitt anseende och att hon själv blir berövad sin storhet, hon som hela Asien, ja hela världen, dyrkar.«
28 Vid dessa ord blev de ursinniga och började ropa: »Stor är den efesiska Artemis!«
29 Hela staden råkade i uppror, och från alla håll rusade folk till teatern, och man släpade med sig Gaius och Aristarchos, två makedonier som var reskamrater till Paulus.
30 Paulus ville då gå in och tala till folket men hindrades av lärjungarna.
31 Några i provinsrådet som var hans vänner skickade också bud till honom att inte visa sig i teatern.
32 Där ropade alla i munnen på varandra. Mötet var förvirrat, och de flesta visste inte varför de hade kommit dit.
33 Men några ur hopen satte Alexandros in i saken när judarna skickade fram honom. Han ville hålla ett försvarstal och gav tecken till tystnad.
34 Men när man upptäckte att han var jude började alla på en gång ropa: »Stor är den efesiska Artemis!« och höll på så i ett par timmar.
35 Stadens sekreterare fick folkmassan att lugna sig och sade: »Efesier, finns det någon människa som inte vet att staden Efesos vårdar den höga Artemis tempel och stenen från himlen?
36 Ingen har förnekat detta, och därför skall ni hålla er lugna och inte göra något överilat.
37 Männen som ni har fört hit har varken skändat vårt tempel eller hädat vår gudinna.
38 Om Demetrios och hans hantverkare vill föra talan mot någon, så finns det en domstol som sammanträder, och det finns ståthållare. Där kan folk anklaga varandra.
39 Men är det något mer ni yrkar på får det avgöras av den lagliga folkförsamlingen.
40 Efter vad som har hänt här i dag riskerar vi att anklagas för uppror, eftersom vi inte har något att anföra till försvar för denna oordnade sammankomst.« Med de orden fick han mötet att skingras.