1 Vid denna tid, då lärjungarnas antal ständigt växte, började de grekisktalande judarna klaga över att de infödda judarna åsidosatte deras änkor vid den dagliga utspisningen.
2 De tolv kallade samman alla lärjungarna och sade: »Det är inte riktigt att vi skall försumma Guds ord för att ordna med måltider.
3 Nej, bröder, välj ut sju män bland er som har gott anseende och är fyllda av ande och vishet, så sätter vi dem till sådana uppgifter.
4 Då kan vi själva ägna oss helt åt bön och åt ordets tjänst.«
5 Alla de församlade gillade förslaget, och de valde Stefanos, en man fylld av tro och helig ande, Filippos, Prochoros, Nikanor, Timon, Parmenas och Nikolaos, en proselyt från Antiochia,
6 och förde dem fram till apostlarna, som bad en bön och lade sina händer på dem.
7 Guds ord vann spridning, och antalet lärjungar i Jerusalem steg kraftigt. Även en stor mängd präster började omfatta tron.
8 Stefanos var fylld av nåd och kraft och gjorde stora under och tecken bland folket.
9 Då uppträdde några medlemmar i den synagoga som kallades De frigivnas (dit hörde folk från Kyrene, Alexandria, Kilikien och Asien) och började disputera med Stefanos.
10 Men de kunde inte hävda sig mot visdomen och anden i det han sade.
11 Därför skickade de fram några som skulle säga att de hört honom yttra sig hädiskt om Mose och Gud.
12 De hetsade upp folket och de äldste och de skriftlärda, och sedan kom de och grep Stefanos och förde honom till rådet.
13 Där fick falska vittnen träda fram och säga: »Den här mannen angriper ständigt och jämt både denna heliga plats och lagen.
14 Vi har hört honom säga att Jesus, han från Nasaret, skall förstöra denna plats och ändra på de seder och bruk som vi har från Mose.«
15 Alla som satt i rådet gav noga akt på Stefanos och tyckte då att hans ansikte var som en ängels.