24 Men Gud löste honom ur dödens vånda och lät honom uppstå, eftersom det inte var möjligt att döden skulle få behålla honom i sitt grepp.
25 Ty David säger om honom: Jag har alltid haft Herren för mina ögon, han står vid min sida för att jag inte skall vackla.
26 Därför fröjdar sig mitt hjärta och jublar min tunga, ja, än mer: min kropp skall få vila med förtröstan.
27 Ty du skall inte lämna min själ i dödsriket eller låta din helige möta förgängelsen.
28 Du har visat mig livets vägar. Du skall uppfylla mig med glädje när jag får se ditt ansikte.
29 Mina bröder, jag kan lugnt säga till er att vår stamfar David är död och begraven, hans grav finns här än i dag.
30 Nu var han ju profet och visste att Gud med ed hade lovat honom att sätta en ättling till honom på hans tron.