1 Paulus såg på rådet och sade: »Mina bröder. Jag har alltid, intill denna dag, tjänat Gud med gott uppsåt.«
2 Då befallde översteprästen Ananias dem som stod bredvid att slå Paulus över munnen.
3 Men Paulus sade till honom: »Gud skall slå dig, din vitmenade vägg! Du sitter här för att döma mig efter lagen, men mot lagen befaller du dem att slå mig.« —
4 »Förolämpar du Guds överstepräst!« sade de som stod bredvid.
5 Paulus svarade: »Jag visste inte, bröder, att han var överstepräst. Det står ju skrivet: En ledare för ditt folk skall du inte förbanna.«
6 Eftersom Paulus visste att en del av dem var saddukeer och en annan del fariseer höjde han rösten och sade till rådet: »Mina bröder, jag är farisé och mina fäder var fariseer. Det är för hoppet om de dödas uppståndelse som jag nu har ställts inför rätta.«
7 När han sade så utbröt ett gräl mellan fariseerna och saddukeerna, och man delade sig i två läger.