15 Jag hyser samma hopp som dessa mina anklagare, att Gud skall låta både rättfärdiga och orättfärdiga stå upp från de döda.
16 Därför strävar också jag efter att alltid ha ett gott samvete gentemot Gud och människor.
17 Efter flera år kom jag tillbaka till mitt folk för att ge allmosor och offra.
18 Det var då man fann mig i templet; jag hade renat mig, och där var ingen folkmassa och inget tumult.
19 Men där var några judar från Asien — de borde stå här inför dig och anklaga mig om de har något att anföra.
20 Eller också får de som är här tala om vad de fann mig skyldig till när jag stod inför rådet,
21 om det inte var just de ord som jag ropade mitt ibland dem: ’Det är för de dödas uppståndelse som jag i dag står till svars inför er.’«