23 I natt kom nämligen en ängel till mig från den Gud som jag tillhör och som jag tjänar,
24 och han sade: ’Var inte rädd, Paulus. Du skall stå inför kejsaren, och alla som är med dig ombord har Gud skänkt dig!’
25 Var därför vid gott mod! Jag litar på Gud, det blir som han har sagt mig.
26 Men vi kommer att drivas i land på någon ö.«
27 På fjortonde dygnet av vår färd över Adriahavet började sjömännen vid midnatt förstå att vi närmade oss land.
28 De lodade och fann att djupet var tjugo famnar. Strax efteråt lodade de på nytt och fick det nu till femton famnar.
29 De fruktade att vi skulle drivas mot klippor och lade ut fyra ankare från aktern och önskade bara att det skulle bli dag.