1 Jag vill att ni skall ha kunskap om detta, bröder: våra fäder hade alla molnet över sig och gick alla genom havet.
2 Alla blev de döpta i molnet och i havet till gemenskap med Mose.
3 Alla åt de samma andliga mat,
4 och alla drack de samma andliga dryck, de drack ur en andlig klippa som följde dem, och den klippan var Kristus.
5 Men de flesta av dem fann inte nåd inför Gud utan blev liggande döda i öknen.
6 Allt detta är exempel som säger oss att vi inte skall ha begär till det onda, som de hade.
7 Bli inte avgudadyrkare som många av dem blev. Om dem står det i skriften: Folket slog sig ner för att äta och dricka och steg sedan upp och förlustade sig.
8 Låt oss inte heller begå otukt som många av dem gjorde; så dödades också 23 000 på en enda dag.
9 Och låt oss inte sätta Herren på prov som många av dem gjorde; de föll offer för ormar.
10 Knota inte som många av dem gjorde; de dödades av Förgöraren.
11 Allt det som hände dem är exempel, och det skrevs ner för att vägleda oss som har tidsåldrarnas slut inpå oss.
12 Därför skall den som tror sig stå stadigt se till att han inte faller.
13 Era prövningar har inte varit övermänskliga. Gud är trofast och skall inte låta er prövas över förmåga: när han sänder prövningen visar han er också en utväg, så att ni kommer igenom den.
14 Håll er alltså borta från avgudadyrkan, mina kära.
15 Jag talar till förnuftiga människor, bedöm själva vad jag säger.
16 Välsignelsens bägare som vi välsignar, ger den oss inte gemenskap med Kristi blod? Brödet som vi bryter, ger det oss inte gemenskap med Kristi kropp?
17 Eftersom brödet är ett enda är vi — fast många — en enda kropp, för alla får vi vår del av ett och samma bröd.
18 Se på israeliterna: har inte de som äter av offren gemenskap med offeraltaret?
19 Vad vill jag säga med detta? Att det som offras till avgudar är något i sig eller att avgudar är något?
20 Nej, men att det som de offrar offrar de åt demoner och inte åt Gud, och jag vill inte att ni skall ha gemenskap med demonerna.
21 Ni kan inte dricka både ur Herrens bägare och ur demonernas bägare, inte äta både vid Herrens bord och vid demonernas bord.
22 Eller skall vi väcka Herrens svartsjuka? Är vi starkare än han?
23 Allt är tillåtet — men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet — men allt bygger inte upp.
24 Sök inte ert eget bästa utan andras.
25 Allt som säljs i köttstånden kan ni äta utan att undersöka det för ert samvetes skull —
26 jorden är Herrens med allt den rymmer.
27 Om en som inte tror bjuder hem er och ni tackar ja, ät då allt som sätts fram för er utan att för samvetets skull undersöka vad det är.
28 Men om någon säger: »Det här är offerkött«, ät det då inte, av hänsyn till den som säger det och för samvetets skull —
29 jag menar inte det egna samvetet utan den andres. Varför då? Skall jag låta min frihet bestämmas av en annans samvete?
30 Äter jag med tacksamhet, varför skall jag klandras för det som jag tackar Gud för?
31 Om ni äter eller dricker eller vad ni än gör, så gör allt till Guds ära.
32 Väck inte anstöt vare sig bland judar eller greker eller inom Guds församling.
33 Själv försöker jag alltid rätta mig efter alla och söker inte mitt eget bästa utan de mångas, för att de skall bli räddade.