1 I fråga om offerkött vet vi att vi alla har kunskap. Men kunskapen gör oss uppblåsta, det som bygger upp är kärleken.
2 Den som tror sig ha kunskap har ännu inte fått den rätta kunskapen,
3 men den som har kärlek, han är känd av Gud.
4 När det alltså gäller frågan om man får äta kött som har offrats åt avgudar, vet vi att det inte finns någon avgud i världen och ingen annan gud än den ende.
5 Ty även om det finns så kallade gudar, i himlen eller på jorden — och det finns ju många gudar och många herrar —
6 så har vi bara en Gud, fadern från vilken allting utgår och som är vårt mål, och bara en herre, Jesus Kristus genom vilken allt är till och genom vilken vi är till.
7 Denna kunskap finns dock inte hos alla. Somliga sitter så fast i sin gamla avgudatro att de äter köttet just som offerkött, och det tynger deras samvete, osäkert som det är.
8 Men det är inte maten som kommer att föra oss till Gud. Vi förlorar inget om vi inte äter, vinner heller inget om vi äter.
9 Se bara till att den frihet ni kan ta er inte blir till skada för de osäkra.
10 För om någon får se hur du som äger kunskap ligger till bords i ett avgudatempel, kan han då inte bli så styrkt i sitt samvete att han äter offerkött fast han är osäker?
11 Då går den osäkre förlorad genom din kunskap, denne broder som Kristus har dött för.
12 Om ni på detta sätt försyndar er mot era bröder och våldför er på deras osäkra samveten syndar ni mot Kristus.
13 Alltså: om maten bringar min broder på fall avstår jag från kött för evigt för att inte bli orsak till min broders fall.