1 I fråga om de andliga gåvorna, bröder, vill jag också att ni skall ha kunskap.
2 Ni vet att när ni var hedningar drogs ni viljelöst med, bort till de stumma avgudarna.
3 Därför vill jag att ni skall förstå att ingen som är fylld av Guds ande säger: »Förbannelse över Jesus«, och att ingen kan säga: »Jesus är herre«, om han inte är fylld av den heliga anden.
4 Nådegåvorna är olika, men Anden densamma.
5 Tjänsterna är olika, men Herren densamme.
6 Verksamheterna är olika, men Gud är densamme, han som verkar i allt och överallt.
7 Hos var och en framträder Anden så att den blir till nytta.
8 Den ene får genom Anden gåvan att meddela vishet, den andre kan med samma Andes hjälp meddela kunskap.
9 En får tron genom Anden, en annan genom samma Ande gåvan att bota,
10 en annan får kraft att göra under. En får förmågan att tala profetiskt, en annan att skilja mellan olika andar. En kan tala olika slags tungotal, en annan kan tolka tungotal.
11 Allt detta åstadkommer en och samma Ande genom att fördela sina gåvor på var och en så som den själv vill.
12 Ty liksom kroppen är en och har många delar och alla de många kroppsdelarna bildar en enda kropp, så är det också med Kristus.
13 Med en och samma Ande har vi alla döpts att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samma Ande att dricka.
14 Kroppen består inte av en enda del utan av många.
15 Om foten säger: »Jag är ingen hand, jag hör inte till kroppen«, så hör den likafullt till kroppen.
16 Och om örat säger: »Jag är inget öga, jag hör inte till kroppen«, så hör det likafullt till kroppen.
17 Om hela kroppen var öga, vad blev det då av hörseln? Om allt var hörsel, vad blev det då av luktsinnet?
18 Men nu har Gud gett varje enskild del just den plats i kroppen som han ville.
19 Om alltsammans var en enda kroppsdel, vad blev det då av kroppen?
20 Nu är det emellertid många delar, men en enda kropp.
21 Ögat kan inte säga till handen: »Jag behöver dig inte«, och inte heller huvudet till fötterna: »Jag behöver er inte.«
22 Tvärtom, också de delar av kroppen som verkar svagast är nödvändiga,
23 och de delar av kroppen som vi inte tycker är fina, dem gör vi så mycket finare, och de delar vi skäms för omger vi med så mycket större anständighet,
24 något som de anständiga delarna inte behöver. Men när Gud satte samman kroppen lät han de ringare delarna bli särskilt ärade,
25 för att det inte skulle uppstå splittring inom kroppen och för att alla delarna skulle visa varandra samma omsorg.
26 Lider en kroppsdel, så lider också alla de andra. Blir en del hedrad, så gläder sig också alla de andra.
27 Ni utgör Kristi kropp och är var för sig delar av den.
28 I sin församling har Gud gjort några till apostlar, andra till profeter, andra till lärare; åt några har han gett gåvan att göra under, att bota sjuka, att hjälpa, att styra, att tala olika slags tungotal.
29 Kan alla vara apostlar? Eller profeter? Eller lärare? Kan alla göra under?
30 Eller bota sjuka? Kan alla tala med tungor eller tolka sådant tal?
31 Nej, men sök vinna de nådegåvor som är störst. Och då skall jag visa er en väg som är överlägsen alla andra.