1 Man säger att det förekommer otukt bland er, till och med sådan otukt som inte finns ens bland hedningarna, nämligen att någon lever ihop med sin fars hustru.
2 Men ni är sturska, fast ni borde ha blivit förtvivlade och stött ut den som gjort sig skyldig till detta.
3 Själv har jag redan — som om jag hade varit där, frånvarande till kroppen men närvarande till anden — fällt domen över den skyldige,
4 i vår herre Jesu Kristi namn, när ni och min ande kom samman och vår herre Jesu kraft var med oss:
5 en sådan person skall överlämnas åt Satan så att hans kropp går under för att hans ande skall bli räddad på Herrens dag.
6 Ni har ingen anledning att skryta. Vet ni inte: lite surdeg får hela degen att jäsa.
7 Rensa bort den gamla surdegen så att ni blir en ny deg. Ni är ju osyrade, för vårt påsklamm, Kristus, är slaktat.
8 Låt oss därför fira högtid, inte med gammal surdeg, inte med ondskans och fördärvets surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade bröd.
9 I mitt brev till er skrev jag att ni inte får ha med otuktiga människor att göra.
10 Jag menade inte alla som är otuktiga här i världen, inte alla själviska och utsugare och avgudadyrkare; i så fall hade ni fått lämna världen.
11 Nej, vad jag skrev till er var att ni inte får ha något att göra med den som kallas broder men som förfaller till otukt, själviskhet, avgudadyrkan, ovettigt tal, fylleri och utsugning. Ni får inte äta tillsammans med honom.
12 De utomstående är det väl inte min sak att döma? Själva dömer ni ju bara inom er egen krets.
13 De utomstående skall Gud döma. Gör er av med den som är ond.