1 När jag kom till er, bröder, var det inte med förkrossande vältalighet och vishet jag förkunnade Guds hemlighet för er.
2 Det enda jag ville veta av när jag var hos er, det var Jesus Kristus, den korsfäste Kristus.
3 Jag var svag och rädd och full av ängslan när jag uppträdde inför er.
4 Mitt tal och min förkunnelse övertygade inte med vishet utan bevisade med ande och kraft;
5 er tro skulle inte vila på mänsklig vishet utan på Guds kraft.
6 Vishet förkunnar vi för de andligt fullvuxna, men inte en vishet som hör till denna världen eller denna världens förgängliga makter.
7 Vad vi förkunnar är Guds hemlighetsfulla vishet, som var fördold men som redan före tidens början av Gud var bestämd att leda oss till härlighet.
8 Den kände ingen av denna världens makter till — om de hade känt till den skulle de inte ha korsfäst härlighetens herre.
9 Vi förkunnar, som det står i skriften, vad inget öga sett och inget öra hört och ingen människa anat, det som Gud har berett åt dem som älskar honom.
10 Och för oss har Gud uppenbarat det genom Anden, ty det är Anden som utforskar allt, också djupen hos Gud.
11 Vem utom anden i människan vet vad som finns i människan? Ingen utom Guds ande vet heller vad som finns i Gud.
12 Och vi har inte fått världens ande utan Anden som kommer från Gud, för att vi skall veta vilka gåvor Gud har gett oss.
13 Därför talar vi heller inte om dessa ting med ord som mänsklig vishet har lärt oss utan med ord som Anden har lärt oss — vi tolkar andliga ting med Andens hjälp.
14 Den oandlige tar inte emot vad Guds ande säger, det är dårskap för honom, och han kan inte förstå det eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt.
15 Den som är andlig däremot kan bedöma allt, men själv kan han inte bedömas av någon.
16 Vem känner Herrens tankar så att han kan upplysa honom? Men vi tänker Kristi tankar.