14 Ty om jag ber med tungor är det min ande som ber, medan mitt förnuft är overksamt.
15 Vad innebär nu detta? Jo, att jag vill be med min ande men också med mitt förnuft. Jag vill sjunga med min ande men också med mitt förnuft.
16 För om det är i ande du ber en tackbön, hur skall då den som har sin plats bland oinvigda kunna säga sitt Amen till din tacksägelse? Han förstår ju inte vad du säger.
17 Det är bra att du tackar, men den andre blir inte uppbyggd av det.
18 Gud vare tack, jag talar mer med tungor än någon av er,
19 men i församlingen vill jag hellre tala fem ord med mitt förnuft, så att också andra får lära sig något, än tusentals ord med tungor.
20 Bröder, var inte barn till förståndet, nej, var barn i fråga om allt ont och fullvuxna till förståndet.