1 En tid därefter dog kungen av Ammon och efterträddes av sin son Hanun.
2 Då sade David: »Jag vill visa Hanun samma vänskap som hans far Nachash visade mig.« Han skickade därför några av sina män till Hanun för att beklaga faderns bortgång. Men då Davids män kom till Ammon
3 sade de ammonitiska furstarna till sin herre Hanun: »Du tror väl inte att det är för att hedra din far som David har skickat sändebud att beklaga sorgen? Nej, säkert är det för att spionera på staden och utforska den, så att han sedan kan förstöra den.«
4 Då grep Hanun Davids sändebud och lät raka av dem halva skägget och klippa av halva deras dräkt, upp till baken; sedan fick de gå.
5 När David hörde om detta skickade han folk att möta dem, eftersom de hade blivit så grovt skymfade, och lät hälsa: »Stanna i Jeriko och kom inte tillbaka förrän skägget har växt ut på er igen!«
6 Ammoniterna förstod att de hade dragit över sig Davids hat. De sände därför bud och lejde 20 000 fotsoldater från de arameiska rikena Bet-Rechov och Sova, 1 000 man av kungen av Maaka och 12 000 man från Tov.
7 När David fick reda på detta sände han ut Joav med hela hären, alla kämparna.
8 Ammoniterna ordnade sig till strid vid stadsporten, medan arameerna från Sova och Rechov, från Tov och Maaka stod för sig ute på öppna fältet.
9 Då Joav märkte att han hade fiender både framför sig och i ryggen valde han ut de bästa krigarna i Israel och ställde upp dem mot arameerna.
10 Resten av hären anförtrodde han åt sin bror Avishaj, som ställde upp dem mot ammoniterna.
11 Och Joav sade: »Om arameerna får övertaget skall du undsätta mig, och om ammoniterna får övertaget så kommer jag till din undsättning.
12 Fatta mod! Låt oss kämpa tappert för vårt folk och för vår Guds städer. Utgången ligger i Herrens hand.«
13 Joav och hans styrka angrep nu arameerna och jagade dem på flykten.
14 När ammoniterna såg att arameerna flydde, flydde de för Avishaj och drog sig in i staden. Joav avbröt fälttåget mot ammoniterna och återvände till Jerusalem.
15 Då arameerna fann sig besegrade av Israel samlade de sina styrkor.
16 Hadadeser bådade upp de arameer som bodde på andra sidan Eufrat, och de kom till Helam under ledning av Shovak, Hadadesers överbefälhavare.
17 När David fick bud om detta samlade han israeliterna, gick över Jordan och nådde Helam. Arameerna ställde upp sig och öppnade strid med David.
18 Men de drevs på flykten, och David kunde tillintetgöra besättningarna på 700 stridsvagnar samt 40 000 ryttare. Deras överbefälhavare Shovak blev också nerhuggen och dog på slagfältet.
19 När Hadadesers alla lydkungar insåg att de var besegrade slöt de fred med israeliterna och gav sig under dem. Arameerna vågade sedan aldrig mer undsätta ammoniterna.