1 Efter en tid frågade David Herren: »Skall jag dra upp till någon av städerna i Juda?« Herren svarade: »Ja.« David frågade: »Till vilken?« — »Till Hebron«, svarade Herren.
2 David begav sig dit och med honom hans båda hustrur, Achinoam från Jisreel och Avigajil, änkan efter Naval från Karmel.
3 Han tog också med sig sina män, var och en med sin familj, och de slog sig ner i städerna runt Hebron.
4 Då kom männen i Juda dit och smorde David till kung över Juda.När David fick höra att folket i Javesh i Gilead hade begravt Saul
5 skickade han bud till dem och lät hälsa: »Må Herren välsigna er som har visat trohet mot er herre Saul och begravt honom.
6 Må nu Herren visa er kärlek och trofasthet. Även jag vill belöna er för vad ni har gjort.
7 Var modiga och tappra. Er herre Saul är död, men Juda har smort mig till sin kung.«
8 Men Avner, Ners son, som var Sauls överbefälhavare, hade tagit med Sauls son Ish-Boshet till Machanajim
9 och utropat honom till kung över Gilead, Asher, Jisreel, Efraim, Benjamin, ja, över hela Israel.
10 Ish-Boshet, Sauls son, var fyrtio år då han blev kung över Israel, och han regerade i två år. Men Juda höll fast vid David,
11 och han var kung över Juda i Hebron i sju år och sex månader.
12 Avner, Ners son, tågade med Sauls son Ish-Boshets män från Machanajim till Givon,
13 medan Joav, Serujas son, drog ut med Davids män. De möttes vid dammen i Givon och gjorde halt på var sin sida om den.
14 Avner sade till Joav: »Vi låter några unga krigare utkämpa envig medan vi ser på.« Joav samtyckte,
15 och tolv krigare ställde upp för Benjamins stam och Ish-Boshet, mot tolv av Davids män.
16 Var och en högg tag i sin motståndares huvud och rände svärdet i sidan på honom, och så föll de allesammans. Denna plats i Givon kallas sedan dess Svärdseggarnas åker.
17 Det blev en förbittrad strid den dagen, och Avner och israeliterna blev besegrade av Davids män.
18 Joav, Avishaj och Asael, Serujas tre söner, var med i striden. Asael, som var snabb som en gasell på fälten,
19 förföljde Avner utan att vika av åt något håll.
20 Då vände sig Avner och ropade: »Asael, är det du?« — »Ja«, svarade Asael.
21 »Spring åt något annat håll«, fortsatte Avner. »Ge dig på någon av de yngre och ta hans rustning.« Men Asael ville inte låta honom vara,
22 och då upprepade Avner: »Sluta följa efter mig, annars slår jag ihjäl dig. Och hur skulle jag då kunna se din bror Joav i ögonen?«
23 Men Asael fortsatte att förfölja honom. Då stötte Avner spjutet i buken på honom, så att det trängde ut genom ryggen, och Asael föll och dog på stället. Alla hejdade sig när de kom till platsen där han hade stupat.
24 Men Joav och Avishaj satte efter Avner, och i solnedgången kom de fram till Ammahöjden öster om Giach, på vägen till Givons öken.
25 Här samlades benjaminiterna i en enda flock bakom Avner uppe på höjden.
26 Avner ropade till Joav: »Skall slaktandet aldrig ta slut? Förstår du inte vilket elände det leder till? Skall du aldrig få ditt folk att sluta förfölja sina bröder?«
27 Joav svarade: »Så sant Gud lever, hade du inte sagt det där skulle de ha fortsatt att jaga sina bröder ända till morgonen.«
28 Så lät han stöta i horn, och hela hären gjorde halt; de slutade förfölja israeliterna, och striden upphörde.
29 Avner och hans män tågade genom Jordandalen hela natten, gick över floden och fortsatte sedan under förmiddagen fram till Machanajim.
30 När Joav hade slutat förfölja Avner och samlade sitt folk visade det sig att nitton av Davids män saknades förutom Asael.
31 Davids män hade nedgjort 360 benjaminiter och anhängare till Avner.
32 De förde med sig Asael och begravde honom i hans fars grav i Betlehem. Sedan marscherade Joav och hans män hela natten, och när dagen grydde var de framme i Hebron.