1 En tid senare hände följande. Davids son Absalom hade en vacker syster som hette Tamar, och Amnon, en annan av Davids söner, blev förälskad i henne.
2 Han sörjde sig sjuk för sin syster Tamars skull: hon var oskuld, och han såg ingen möjlighet att komma henne nära.
3 Amnon hade en vän som hette Jonadav, en klok man, son till Davids bror Shima.
4 Han frågade Amnon: »Varför är du så nedslagen dag efter dag, min prins? Tala om det för mig!« Amnon svarade: »Jag älskar Tamar, min bror Absaloms syster.«
5 Då sade Jonadav: »Lägg dig till sängs och spela sjuk. När så din far kommer och besöker dig skall du be honom att din syster Tamar får komma med mat och tillreda den medan du ser på och själv ge dig den.«
6 Så lade sig Amnon till sängs och låtsades vara sjuk. Kungen kom och besökte honom, och Amnon sade: »Låt min syster Tamar komma hit och baka ett par bröd åt mig medan jag ser på, och låt henne sedan själv ge mig dem.«
7 David skickade bud hem till Tamar att hon skulle gå till sin bror Amnon och göra i ordning mat åt den sjuke.
8 Tamar gick till sin bror Amnons hus, där han låg till sängs. Hon tog deg och knådade den och formade brödkakor medan Amnon såg på, och så gräddade hon dem.
9 Men när hon tog brödspaden och lade upp dem ville han inte äta. »Gå ut härifrån allihop«, befallde han. När alla hade gått
10 sade han till Tamar: »Bär in bröden i sovkammaren och ge mig dem.« Tamar tog då brödkakorna som hon hade bakat och bar in dem i kammaren till sin bror.
11 Men just som hon räckte honom bröden grep han tag i henne och sade: »Kom, syster, ligg med mig!« —
12 »Nej, nej, min bror!« ropade hon. »Skända mig inte! Sådant får inte ske i Israel, gör inte något så vettlöst!
13 Vart skulle jag ta vägen med min skam? Och du skulle räknas som en niding i hela Israel. Tala med kungen i stället, han går säkert med på att du får mig.«
14 Men Amnon ville inte lyssna på henne utan övermannade henne och tog henne med våld.
15 Efteråt greps Amnon av en häftig motvilja mot Tamar: hans avsky för henne var starkare än den kärlek han förut hade känt. »Upp med dig och försvinn härifrån«, sade han.
16 Hon svarade: »Nej, min bror, om du jagar bort mig gör du något ännu värre än du redan har gjort.« Men han ville inte lyssna på henne
17 utan kallade på sin tjänare och sade till honom: »Kasta ut den här kvinnan, så att jag blir av med henne. Och regla dörren efter henne.«
18 Tamar bar en fotsid dräkt, som de ogifta kungadöttrarna brukade. Tjänaren förde alltså ut henne och reglade dörren efter henne.
19 Och hon strödde jord på huvudet, rev sönder sin fotsida dräkt, lade händerna på huvudet och gick där högljutt klagande.
20 Då sade hennes bror Absalom: »Har Amnon varit tillsammans med dig, syster? Han är ju din bror, så tig om detta och lägg det inte på sinnet.« Så bodde Tamar ensam och övergiven hos sin bror Absalom.
21 När kung David hörde vad som hade hänt blev han mycket upprörd, men han var alltför fäst vid Amnon, sin förstfödde, för att vilja gå hårt fram mot honom.
22 Men Absalom sade inte ett enda ord till Amnon; han hatade Amnon för att han hade våldfört sig på hans syster Tamar.
23 Två år senare hade Absalom fårklippningsfest i Baal Hasor, nära Efraim, och då bjöd han in alla kungasönerna.
24 Absalom gick till kungen och sade: »Herre, jag skall ha fårklippning. Konungen och hans folk är välkomna till din tjänare.« —
25 »Nej, min son, vi skall inte komma allesammans och bli till besvär för dig«, svarade kungen. Och fastän Absalom försökte övertala honom ville David inte komma utan sade farväl till honom.
26 Då sade Absalom: »Om inte du vill, så låt åtminstone min bror Amnon komma.« — »Nej, varför det?« sade kungen,
27 men Absalom övertalade honom, och han fick ta med sig Amnon och alla de andra kungasönerna.Absalom ställde till med en fest värdig en konung.
28 Han befallde sina tjänare: »Var beredda när vinet har gjort Amnon upprymd och jag säger: Hugg ner honom! Då skall ni döda honom. Ni har ingenting att frukta, det är jag som ger befallningen. Visa nu ert mod!«
29 Tjänarna gjorde med Amnon som Absalom hade befallt. Då rusade alla kungasönerna upp och flydde på sina mulåsnor.
30 Medan de ännu var på väg nåddes David av ryktet att Absalom hade slagit ihjäl alla kungasönerna, att inte en enda hade överlevt.
31 Kungen steg upp och rev sönder sina kläder. Sedan kastade han sig till marken; omkring honom stod alla hans män med kläderna sönderrivna.
32 Då tog Jonadav till orda, sonen till Davids bror Shima: »Tro inte, herre, att de dödade alla kungasönerna. Nej, Amnon ensam är död. Detta har Absalom planerat alltsedan Amnon skändade hans syster Tamar.
33 Så fäst dig inte vid ryktet att alla dina söner är döda, herre. Amnon ensam är död.«
34 Men Absalom flydde.Vaktposten fick nu syn på en stor skara som kom nerför berget på vägen från Horonajim. Han rapporterade för kungen: »Det kommer folk utför bergssluttningen bortifrån Horonajim.«
35 Då sade Jonadav till kungen: »Där kommer dina söner. Det var som jag sade!«
36 I nästa ögonblick kom kungasönerna; de började gråta högt, och även kungen själv och hans män grät häftigt.
37 Absalom flydde och kom till Talmaj, Ammichurs son, kungen av Geshur. Men David sörjde sin son dag och natt.
38 Absalom hade alltså flytt till Geshur, och där stannade han i tre år.
39 Kung David hade börjat se fram emot en försoning med Absalom; han hade nu kommit över sorgen efter Amnon.