2 Den rike ägde får och kor i överflöd,
3 den fattige ägde ingenting utom ett enda litet lamm, som han hade köpt och fött upp. Det fick växa upp hos honom och hans barn. Det åt av hans bröd och drack ur hans bägare och låg i hans famn. Det var som en dotter för honom.
4 En dag fick den rike en gäst, men han ville inte ta något av sina egna djur för att laga till det åt sin gäst utan tog den fattiges lamm och anrättade det.«
5 David blev ursinnig och sade till Natan: »Så sant Herren lever: den mannen har förtjänat döden.
6 Och lammet skall han ersätta sju gånger om, för att han handlade som han gjorde och var så obarmhärtig.« —
7 »Du är den mannen«, sade Natan. »Så säger Herren, Israels Gud: Jag smorde dig till kung över Israel och räddade dig undan Saul.
8 Jag gav dig din herres kungadöme och lade din herres hustrur i dina armar; Israel och Juda gav jag åt dig. Och om inte detta hade varit nog skulle jag ha gett dig mer därtill.