3 Sedan skall du gå till kungen och säga så här« — och Joav lade nu orden i munnen på henne.
4 Kvinnan från Tekoa kom så inför kungen, föll ner och hälsade underdånigt med ansiktet mot marken. »Hjälp mig, konung«, sade hon.
5 »Vad vill du?« sade kungen. Hon svarade: »Ack, herre, jag är änka. När min man dog
6 hade jag, din tjänarinna, två söner, men en dag kom de ihop sig ute på fälten, och det fanns ingen som kunde gå emellan, utan den ene slog den andre så att han dog.
7 Och nu är hela släkten över mig och säger: ’Lämna ut brodermördaren, så att vi får döda honom för att han tog livet av sin bror. Så blir vi av med arvingen.’ De vill släcka den sista gnistan av hopp för mig och beröva min make namn och efterkommande på jorden.«
8 Kungen sade till kvinnan: »Gå hem, jag skall ta mig an din sak.«
9 Kvinnan från Tekoa sade: »Herre konung, skulden för detta skall vila på mig och min familj, du och din tron skall vara utan skuld.«