14 Kungen sade då till dem som omgav honom i Jerusalem: »Låt oss fly, det är enda räddningen undan Absalom. Skynda er, annars hinner han hit och störtar oss i fördärvet och låter svärdet härja i staden.«
15 De svarade honom: »Besluta vad du vill, herre konung, vi är dina lydiga tjänare.«
16 Kungen gav sig då i väg med hela sin familj men lämnade tio bihustrur att se till palatset.
17 Han bröt alltså upp med sitt folk men stannade vid det bortersta huset.
18 Alla hans ämbetsmän passerade förbi honom, liksom alla kereteerna och peleteerna och de 600 från Gat som följt David därifrån.
19 Då frågade kungen Ittaj från Gat varför han också gick med. »Vänd om och håll dig till kungen. Du är ju utlänning och har lämnat ditt eget land.
20 Nyss kom du hit, skall du då redan behöva flacka omkring med oss? Jag vet ju inte vart jag är på väg. Nej, vänd om och ta med dig dina landsmän. Må Herren vara god och trofast mot dig.«