1 Joav fick veta att kungen grät och klagade över Absalom,
2 och för hela hären blev segerns dag till en sorgedag när de hörde att kungen var så förtvivlad över sin son.
3 Männen smög in i staden likt soldater som skamset smyger in efter att ha flytt ur striden.
4 Kungen hade höljt sitt ansikte och klagade högt: »Absalom, min son! Absalom, min son, min son!«
5 Då gick Joav in till honom och sade: »I dag har du fått alla dina män att känna skam, alla dessa som har räddat livet på dig och dina söner och döttrar, dina hustrur och bihustrur.
6 Du älskar dem som hatar dig och hatar dem som älskar dig. Du har visat att varken officerare eller soldater har något värde i dina ögon. Jag förstår nu att om Absalom hade varit vid liv, så hade det kvittat dig lika om alla vi andra varit döda.