32 Barsillaj var mycket gammal, åttio år. Det var han som hade sörjt för kungens uppehälle i Machanajim; han var nämligen mycket förmögen.
33 Kungen sade till honom: »Följ med mig till Jerusalem, så skall jag sörja för dig där.«
34 Men han svarade: »Jag är alldeles för gammal för att gå med dig upp till Jerusalem.
35 Jag är åttio år nu och kan inte längre skilja på bättre och sämre. Inte känner jag smaken på mat och dryck, och inte heller har jag någon glädje av sångare och sångerskor längre. Varför skulle jag då ligga min herre och konung till last i fortsättningen?
36 Jag hade gärna följt med dig över Jordan, men någon belöning skall du inte ge mig.
37 Låt mig vända tillbaka, så att jag får dö i min hemstad, där min far och mor ligger begravda. Men här är din tjänare Kimham, låt honom följa med dig, min herre och konung, och gör för honom vad du finner bäst.« —
38 »Kimham får följa med mig«, sade kungen. »Och vad du finner bäst skall jag göra för honom. Jag gör vad du än begär av mig.«