10 Himlen vek han undan och steg nermed töcknet under sina fötter.
11 Han red på keruben, han flög,han svävade fram på vindens vingar.
12 Han dolde sig i mörkrets tält,i molnens fuktiga massor.
13 I glansen kring honomglödde gnistrande bränder.
14 Herren dundrade från himlen,den Högste lät höra sin röst.
15 Han sköt sina pilar vida omkring,han lät blixtarna ljunga.
16 Havets bädd kom i dagenoch jordens grundvalar blottadesför Herrens rytande,för hans vredes stormvind.