10 Men efteråt förebrådde David sig att han hade låtit räkna folket, och han sade till Herren: »Jag har begått en svår synd. Herre, förlåt din tjänare den orätt han har gjort — det var en stor dårskap.«
11 När David steg upp följande morgon hade Herrens ord kommit till profeten Gad, kungens siare:
12 »Gå till David och säg till honom: Så säger Herren: Tre ting har jag i beredskap åt dig; välj ett av dem, så skall jag låta det drabba dig.«
13 Gad kom till David och frågade: »Vilket föredrar du: att det i tre år blir hungersnöd i ditt land eller att du i tre månader måste vara på flykt undan fienden som förföljer dig eller att det i tre dagar blir pest i ditt land? Tänk noga efter vilket svar jag skall lämna honom som har sänt mig.«
14 David svarade: »Jag är i svår vånda. Men låt oss falla i Herrens händer, eftersom hans barmhärtighet är stor; i människors händer vill jag inte falla.«
15 Då lät Herren pesten drabba Israel; den varade från morgonen fram till den utsatta tiden. 70 000 israeliter dog, från Dan till Beer Sheva.
16 Men då ängeln sträckte ut sin hand mot Jerusalem för att sprida död i staden, ångrade Herren det onda och sade till ängeln som spred död bland folket: »Det är nog! Dra tillbaka din hand!« Herrens ängel var då vid jevusén Aravnas tröskplats.