28 När David fick kännedom om vad som hänt sade han: »Herren vet att skulden för Avners död aldrig kan läggas på mig och mitt kungadöme.
29 Hans blod skall komma över Joav och hela hans släkt. Må i Joavs släkt aldrig fattas män med dröppel och spetälska och krymplingar och män som faller för svärd eller svälter ihjäl.«
30 Så dräpte Joav och hans bror Avishaj Avner, därför att han hade dödat deras bror Asael i slaget vid Givon.
31 David sade åt Joav och alla som var där att riva sönder sina kläder, svepa sig i säckväv och gå framför Avners bår och hålla dödsklagan. Själv gick kung David bakom båren.
32 Så begravde de Avner i Hebron, och kungen grät högt vid Avners grav; alla som var där grät.
33 Detta är kungens klagosång över Avner:Måste Avner dö en så neslig död?
34 Dina händer var icke bundna,dina fötter ej slagna i bojor.Du föll som man faller för ogärningsmän.Och alla fortsatte att gråta över Avner.