22 Han tror icke, att han skall kunna undfly olyckona, och förmodar sig alltid svärdet.
23 När han far ut hit och dit efter sin näring, så tycker honom att hans olyckos tid är för handene.
24 Ångest och nöd förskräcka honom, och slå honom ned, såsom en Konung med enom här;
25 Ty han hafver utsträckt sina hand emot Gud, och emot den Allsmägtiga förstärkt sig.
26 Han löper med hufvudet emot honom, och står halsstyf emot honom.
27 Han hafver upphäfvit sig emot honom, och satt sig hårdt emot honom.
28 Men han skall bo i nederslagna städer, der inga hus äro; utan ligga i enom hop.