1 Och Elihu svarade, och sade:
2 Håller du det för rätt, att du säger: Jag är rättvisare än Gud?
3 Ty du säger: Ho blifver något räknad för dig? Hvad hjelper det, om jag håller mig ifrå synd?
4 Jag vill svara dig med ordom, och dinom vännom med dig.
5 Se upp till himmelen, och skåda; och se uppå skyarna, att de äro dig för höge.
6 Om du syndar, hvad kan du skaffa emot honom? Och om din ondska är stor, hvad kan du göra honom?
7 Och om du äst rättfärdig, hvad kan du gifva honom, eller hvad kan han taga af dina händer?
8 Ene mennisko, såsom du äst, må din ondska något göra, och ene menniskos barne din rättfärdighet.
9 De samme måga ropa, när dem mycket öfvervåld sker, och ropa öfver de väldigas arm;
10 De der intet säga: Hvar är Gud, min skapare, som sånger gör om nattena;
11 Den oss gör lärdare än djuren på jordene, och visare än foglarna under himmelen?
12 Men de skola der ock ropa öfver de ondas högmod, och han skall intet höra dem;
13 Ty Gud hörer icke fåfängelighetena, och den Allsmägtige ser der intet till.
14 Nu säger du; Du ser honom intet; men en dom är för honom, allenast förbida honom.
15 Om hans vrede icke så hastigt hemsöker, och intet sköter, att der så många laster äro,
16 Derföre hafver Job fåfängt öppnat sin mun; och gifver onyttig ord före med oförnuft.