1 Då svarade Bildad af Suah, och sade:
2 När viljen I göra en ända på att tala? Akter dock till; sedan vilje vi tala.
3 Hvi varde vi aktade (för dig) såsom oskälig djur, och äre så orene för edor ögon?
4 Vill du brista för hätskhets skull? Menar du, att för dina skull skall jorden öfvergifven varda, och hälleberget utaf sitt rum försatt varda?
5 Och skall dens ogudaktigas ljus utslockna, och gnistan af hans eld skall intet lysa.
6 Ljuset i hans hyddo skall varda till mörker, och hans lykta öfver honom skall utsläckt varda.
7 Hans håfvors tillgångar skola varda trånga, och hans anslag skall fela honom;
8 Ty han är med sina fötter förd i snarona, och vandrar i nätet.
9 En snara skall hålla hans häl, och de törstige skola få fatt på honom.
10 Hans snara är lagd på jordene, och hans gildre på hans stig.
11 På alla sidor skola hastig förfärelse förskräcka honom, så att han icke skall veta hvartut han skall.
12 Hunger skall blifva hans håfvor, och uselhet skall blifva honom tillredd, och hänga vid honom.
13 Hans huds starkhet skall förtärd varda, och hans starkhet skall dödsens Förste förtära.
14 Hans tröst skall utrotas utu hans hyddo, och de skola drifva honom till förskräckelsens Konung.
15 Uti hans hyddo skall intet blifva; öfver hans palats skall svafvel strödt varda.
16 Nedantill skola hans rötter förtorkas, och ofvanuppå afskäras hans säd.
17 Hans åminnelse skall förgås i landena, och skall intet namn hafva på gatone.
18 Han skall fördrifven varda ifrå ljusena i mörkret, och af jordene bortkastad varda.
19 Han skall ingen barn hafva, och ingen barnabarn i sin folk; honom skall ingen qvar blifva i hans slägt.
20 De som efter honom komma, skola gifva sig öfver hans dag; och dem, som för honom äro, skall fruktan uppå komma.
21 Detta är dens orättfärdigas boning; och detta är rummet till honom, som intet vet af Gudi.