15 Mitt husfolk och mina tjensteqvinnor hålla mig för främmande; jag är vorden okänd för deras ögon.
16 Jag ropade min tjenare, och han svarade mig intet; jag måste bedja honom med min egen mun.
17 Min hustru stygges vid min anda; jag måste knekta mins lifs barn.
18 Förakta också mig de unga barn; om jag uppreser mig, så tala de emot mig.
19 Alle mine trogne vänner hafva styggelse vid mig, och de jag kär hade, hafva vändt sig emot mig.
20 Min ben låda vid min hud och kött; jag kan med hudene icke skyla mina tänder.
21 Förbarmer eder öfver mig; förbarmer eder öfver mig, ju I mine vänner; ty Guds hand hafver kommit vid mig.