2 Hörer dock till min ord, och låter säga eder;
3 Hafver tålamod med mig, att jag ock må tala; och görer sedan spott af mig.
4 Månn jag handla med en mennisko, att min ande icke skulle härutinnan ångse varda?
5 Vänder eder hit till mig; I skolen förundra eder, och måsten lägga handena på munnen.
6 När jag tänker deruppå, så förskräckes jag; och ett bäfvande kommer uppå mitt kött.
7 Hvi lefva då de ogudaktige, varda gamle, och växa till i ägodelar?
8 Deras säd är säker omkring dem, och deras afföda är när dem.