15 Ack! de uppgifvas, och kunna intet mer svara; de kunna intet mer tala.
16 Efter jag nu bidt hafver, och de kunna intet tala; förty de stå tyste, och svara intet mer;
17 Vill jag dock svara min part, och bevisa mina konst;
18 Ty jag är så full med ordom, att min ande ängslas i minom buk.
19 Si, min buk är såsom must, dem tilltäppt är, hvilken ny fat sönderslår.
20 Jag måste tala, att jag må få andas; jag måste upplycka mina läppar och svara.
21 Jag vill på ingens person se, och ingo mennisko till vilja tala;