18 Ty jag är så full med ordom, att min ande ängslas i minom buk.
19 Si, min buk är såsom must, dem tilltäppt är, hvilken ny fat sönderslår.
20 Jag måste tala, att jag må få andas; jag måste upplycka mina läppar och svara.
21 Jag vill på ingens person se, och ingo mennisko till vilja tala;
22 Förty jag vet icke, om jag så gjorde, om min skapare innan en kort tid mig borttagandes vorde.