1 Deraf förskräcker sig mitt hjerta, och bäfvar.
2 Hörer hans rösts skall, och det ljud som utaf hans mun går.
3 Han ser under alla himlar, och hans ljus skin uppå jordenes ändar.
4 Efter honom bullrar dundret, han dundrar med ett stort skall; och när hans dundrande hördt varder, kan man intet förhålla det.
5 Gud dundrar med sitt dunder grufveliga, och gör stor ting, och varder dock intet känd.
6 Han talar till snön, så är han straxt här på jordene, och till regnskuren, så är regnskuren der med magt.
7 Man förgömmer sig ibland alla menniskor, att folket skall känna hans verk.