2 Ja, jag vet det fullväl, att så är, att en menniska icke kan bestå rättfärdig för Gud.
3 Täckes honom träta med honom, så kan han icke svara honom ett emot tusende.
4 Han är vis och mägtig; hvem hafver det dock gått väl af, som sig hafver satt emot honom?
5 Han försätter bergen, förr än de det förnimma; hvilka han i sine vrede omkastar.
6 Han rörer jordena af sitt rum, så att hennes pelare bäfva.
7 Han talar till solena, så går hon intet upp, och han förseglar stjernorna.
8 Han allena utsträcker himmelen, och går på hafsens vägar.